Kets de Vries och Miller menar i sin studie att chefer i sunda verksamheter har en blandning av personlighetstyper som inte är tydligt utpräglade dysfunktionella. De studerade sambandet mellan ledares personligheter och organisationers kulturer. I sin forskning har de bla studerat dysfunktionella ledare. De hävdar att man kan dra paralleller mellan individuell psykopatologi hos ledaren och organisationspatologi vilket påverkar och skapar ett sämre resultat för en organisation.
De delar in denna hypotes i fyra delprocesser:
– Ju mer centraliserad en organisation är och ju mer makt en VD
har, desto större inflytande har vederbörandes personlighet på organisationens
kultur, strategi och struktur.
– Ju mer toppchefernas personligheter liknat varandra, desto mer renodlade blir de kulturella organisationstypologierna, se nedan.
– Ju mer renodlad och tydlig en VD:s personlighetsstörning är desto starkare återspeglas den i organisationens kultur, struktur och strategi.
– Cheferna i sunda organisationer har en blandning av personlighetstyper som inte är så dysfunktionella. De tre föregående hypoteserna gäller då inte.
Fantasi Neurotisk stil Kultur
Förföljelse Misstänksamhet Paranoid
Hjälplöshet Depressiv/undvikande Undvikande
Storslagenhet Dramatisk/narcissistisk Karismatisk
Kontroll Tvångspräglad Byråkratisk
Främlingskap Avmätt/schizoid Politiserad
Enligt min forskning korrelerar trygghet med att vara tillmötesgående, skapa tillit, tillgänglig emotionellt, värna om medarbetarna, är rättvis och pålitlig, skapar en delaktighet där medarbetarna har ett inflytande, skapa en konfliktfri miljö och visa omtanke. Om chefen prefererar förföljelsemani kommer medarbetarna att känna sig misstänkliggjorda och vara tvungna att stå på tå och försvara att sig. Den trygghet som behövs för att bygga ett stabilt ledarskap och arbetsklimat kommer successivt att raseras. Det kommer också att uppstå problem i organisationen som gör att medarbetarna inte kommer att kunna leverera sin fulla potential då inte vet om de kommer att bli bestraffade genom att de gjort något som är fel enligt chefens uppfattning.
Enligt min forskning inom det föränderliga ledarskapet korrelerar trygghet med flera variabler. Jag har kunnat påvisa att ledarskapet påverkas negativt med en chef som lider av misstänksamhet. Detta genom t.ex. att chefer som lider av misstänksamhet inte att förmå att se de individuella behov som finns hos medarbetarna. Chefen kommer inte heller att uppmuntra till en organisatorisk utveckling ej heller skapa motivation. Grunden till det ligger i hens förföljelsemani som normalt resulterar i att hen är rädd för nya och främmande saker, och ser dem som ett hot. Vilka erfarenheter har du?