Verksamheter är som bekant inte bara verksamheter utan består av individer. Vi som individer är beroende av varandra på olika sätt. Vi är varelser som bygger på kemi. Sedan urminnestider har vi varit tvungna att sörja för att vi ska kunna fortleva. Vi är alla ett resultat av överlevare som överlevt svält, sjukdomar etc. Under hösten har jag igen läst Simon Sineks bok Leaders eat last. Denna har skapat nya tankar kring organisationer, ledarskap och medarbetarskap. I boken tar han fram E.D.S.O – endorfiner, dopamin, serotonin och oxytocin. Med inspiration av dessa begrepp har jag sedan utvecklat tankar kring varje del.
Tänk dig att du besöker ett gym. Efter en stunds tränande upplever du förmodligen en euforisk känsla. Det gör att på kan pusha kroppen till ytterligare prestationer. Endorfinet kan sägas vara kroppens eget morfin och dess uppgift är att vi lyckas att genomföra ex ett träningspass. Dess uppgift är att lindra den smärta och belastning som vi utsätter kroppen för. Vi känner oss belönade under träningspasset. När vi väl genomfört träningen utsöndras dopamin som är belöningen i form av de goda känslorna som vi får när vi uppnår något som vi längtat efter, mål som vi strävat mot, dvs i det här fallet träningspasset. Det skapar en behaglig känsla att vi lyckats dels att ta oss till gymmet och dels att vi genomfört passet. När vi når denna målinfrielse blir vi upprymda. Dopaminet gör att vi kan hålla fokus mot målet. Endorfiner och dopamin kan sägas vara knutna till målet och resan dit.
När vi tränar i grupper och blir påminda om att vi gjort något bra dvs genomfört träningen utsöndras serotonin. Dessa erkännanden gör att vi känner oss stolta och skapar känslor av lycka. När vi lyckas och andra berömmer oss utvecklas en tillit och ett förtroende. Forskning visar att detta sker i synnerhet när vi får ett erkännande från vår egen grupp, privat eller på arbetet.
Ju mer vi tränar i grupp eller gör andra saker i grupp utvecklas en vänskap och en djupare tilltro till varandra. Det leder till att mer oxytocin utsöndras. Utan oxytocin finns det risk för att det inte skapas någon empati som leder till att vi inte kan skapa starka band med tilltro och vänskap. Oxytocinet gör oss helt enkelt sociala. Med för lågt oxytocin ökad risken för aggressioner, ångest och stress.
Vad skapar dessa tankar om du kopplar det till ditt dagliga arbete? Vad ser du och hur upplever du dessa saker i din vardag?
Läs mer på LinkedIn